Oskar Foldevi – Psykolog specialiserad på digitala livsstilar och spelande
Oskar jobbar med utbildning, samtal och rådgivning i Reconnect. Här kan du läsa mer om honom och hans väg in i företaget.
20 års egen erfarenhet av datorspelande
Att jobba med hälsa för uppkopplade känns viktigt för mig av flera anledningar.I min familj var vi ganska tidiga med att införskaffa en dator och i 10-årsåldern, kring 1995, spelade jag de första lite mer avancerade spelen. Familjen hade då en gemensam dator i arbetsrummet och med två äldre bröder samt föräldrar som också ville ha sin tid vid denna spännande maskin var min åtkomst begränsad.
Några år senare, när ena brorsan flyttat hemifrån och föräldrarna inte längre var lika intresserade av datorn, fanns det möjlighet att spela mer. Jag och min äldre bror började spela över internet. De olika onlinespelen avlöste varandra, hela tiden mer avancerade än tidigare. Nya utmaningar väntade varje dag och strävan efter att ständigt komma längre, se mer och bli bättre ledde till att datorspel blev ett av mina största intressen.
Jag spelar en del datorspel än idag, 20 år senare. Oftast som ett sätt att umgås med gamla vänner som bor utspritt över landet. Mitt eget spelande och alla de diskussioner jag haft med människor on- och offline under dessa år har gett mig en ovärderlig insikt i spelens värld och hur det är att brottas med balansen mellan spelen och livet utanför.
Datorspel och psykisk hälsa
På gymnasiet började intresset för psykologi. Jag gick naturprogrammet, men psykologilektionerna kom att bli mina favorittillfällen. Redan på den tiden diskuterade jag tillsammans med en av bröderna om spelandet ur ett psykologiskt perspektiv. Vad var det egentligen som gjorde att datorspelande började bli så populärt, och varför var det så många som spenderade ofantligt med tid i onlinespelen?
Intresset för mötet mellan psykologi och spelande fortsatte när jag tillsammans med några kurskamrater, på en beteendevetenskapskurs vid Linköpings universitet, valde att studera fenomenet World of Warcraft. Detta var 2006, när onlinerollspelet WoW var relativt nytt. Bland annat intervjuade vi spelare för att förstå vad som låg bakom att någon nöjde sig med ett par timmar om dagen, medan någon annan hade ägnat i genomsnitt 16 timmar om dagen åt spelet i drygt ett år. Vi fann inte någon definitiv sanning där och då, men något klokare och framförallt mer nyfiken på fenomenet lämnade jag Linköpings universitet.
Datorspelandets funktion och inverkan på individen
Ett par år senare fortsatte jag till Psykologprogrammet i Lund. Den tionde terminen genomförde jag och en klasskamrat en studie med namnet ”Problematiskt datorspelande – en studie om spelandets funktion och inverkan på individen”. Vi satte oss in i forskningsläget och läste det vi kunde hitta om datorspelande, spelberoende och beteendeproblematik. Det fanns inte så väldigt mycket forskning då, det var 2012. Detta trots att datorspelande vuxit enormt för varje år som gått och trots att det talades mer och mer om spelproblem både bland lekmän och professionella.429 personer medverkade i vår studie om spelproblematik. De svarade på en mängd frågor om vad som var viktigt för dem i deras datorspelande, vilken funktion det fyllde för dem, hur mycket de spelade och hur det inverkade på olika delar av deras liv. Vi kunde bland annat se hur den funktion spelet fyllde var mer avgörande än speltiden, för om spelandet ledde till problem eller inte. För den som är särskilt intresserad finns studien att ta del av HÄR på Lunds Universitets hemsida.
När examensarbetet var nästan färdigt och det stod klart för oss att det faktiskt var unikt till sin utformning och stora antal deltagare, så började jag fundera över hur det kunde komma andra till nytta. En undersökning av vilka som jobbade med detta i Sverige visade att det fanns en specialiserad och seriös verksamhet, behandlingshemmet Game Over i Linköping. Jag kontaktade dem och några veckor senare var jag på plats för att presentera vår studie och de fynd vi gjort, inför den grupp med personal och klienter som då fanns på behandlingshemmet.
Psykolog på behandlingshem för spelberoende
Där och då inleddes samtal med föreståndaren Inger. Några månader senare började jag arbeta på Game Over, där jag varit verksam i drygt 4 år. Jag har arbetat med gruppsamtal, enskilda samtal och familjesamtal. Mitt huvudsakliga ansvar har varit att ta hand om alla de spelare och familjer som sökt vår hjälp för problem kopplade till datorspelande. I nuläget har jag hunnit med att träffa drygt 250 spelare och familjer.
Vart och ett av mötena har inneburit ny kunskap för mig, något som jag är väldigt tacksam för. Det har så klart inte bara handlat om spelandet. Precis som andra vanor eller problem vi människor hamnar i så handlar det om en helhet.
Det handlar om långt fler än de som själva kallar sig spelberoende
I mitt arbete har jag även varit aktiv som föreläsare och utbildare. Det har handlat om allt från skolföreläsningar för elever, lärare och föräldrar till seminarier och utbildningstillfällen för vårdpersonal inom kommun eller landsting. Jag har blivit mer och mer varse om vilka utmaningar vårt uppkopplade liv medför. Överallt möts jag av ungdomar och vuxna som vittnar om hur tiden vid datorn upptar allt större del av den vakna tiden. Den här frågan är mycket större än att handla om de relativt få, som själva beskriver sig som spelberoende.Hälsa för uppkopplade
I Reconnect bidrar jag med min kunskap och erfarenhet på flera sätt. Målet är framförallt att utvidga utbildningsdelen. Jag vet att det finns ett stort behov av kompetensutveckling inom många olika typer av verksamheter ute i landet. Jag vill sprida kunskap och utbilda andra som jobbar med unga människors hälsa, lärande och framtid.
Samtidigt kommer jag att fortsätta jobba med familjer och spelare. Det är ett privilegium att få stötta anhöriga och kunna hjälpa unga människor till en bättre framtid. I Reconnect välkomnar jag till familjesamtal, rådgivning för anhöriga och förstås enskilda samtal för spelare.
Jag har lagt otroligt mycket energi och tid på att lära mig om spelproblematik och det vi valt att kalla ”hälsa för uppkopplade”. Utbildningen till psykolog ger mig en bra grund för att kunna placera in den digitala livsstilen i en helhet. I Reconnect är vi tydliga med att problematiskt datorspelande är ett komplext område där det är viktigt att inte generalisera eller lockas till missvisande förenklingar.
Nu ser jag verkligen fram emot att jobba tillsammans med Larz och Marcus, vilka båda bidrar med sina unika erfarenheter och kunskaper. Det känns jättespännande med den bredd vi har i Reconnect: en psykolog, en erfaren familjebehandlare och spelberoendeterapeut, samt en läkarstuderande och före detta mycket framgångsrik proffsspelare.