Dataspelsberoende eller skärpta sinnen – Vetenskapens värld

Dataspelsberoende eller skärpta sinnen?

I veckan handlade Vetenskapens värld i SVT om datorspel. Den första delen handlade om datorspel och våld och finns sammanfattad i vårt tidigare inlägg.

Här har vi sammanfattat den andra halvan av programmet som avhandlade spelberoende, men även datorspelens kraft att skärpa våra sinnen och användas för utveckling.

Ett hot att ta på allvar?

”Ett bra spel är ett spel som tar med en till en annan värld, får en att glömma tid och rum, en värld du inte vill vara utan och som du saknar när du lämnar” – så inleder en spelutvecklare avsnittet om datorspelsberoende.

Över 1,2 miljarder människor spelar någon form av elektroniska spel med jämna mellanrum berättar man i Vetenskapens värld. För vissa är det mer än ett tidsfördriv, ett beroende. Man berättar att rädslan för att nästa generation ska växa upp som spelmissbrukare började i Asien och sedan även fått genomslag i västerländska medier. ”Är det ett hot som vi bör ta på allvar?” frågar man sig.

spelberoendelab

Intressant tänkte vi! Hoppas de har lika mycket att visa här, som när det handlade om spel och våld. Nja riktigt så var det inte, men en del intressant fick de allt med.

Nedsatt impulskontroll

Valerie Vonn, Psykiatriker och beroendeforskare på universitetet i Cambridge, berättar att det nu finns relativt goda bevis för att patologiska spelare, spelberoende, har en försämrad förmåga att skjuta upp eller avstå snabba belöningar. De föredrar, och väljer, det kortsiktigt belönande jämfört med att kämpa med läxorna eller pluggandet inför prov. Tyvärr ges ingen närmare förklaring på om de som redan har dessa svårigheter därför får problem med spelet, eller om spelen kan leda till sådan försämring.

Vi får följa med när Sophie, en ung tjej som spelar datorspel, besöker Valeries testlaboratorium. Sophie spelar ganska mycket, uppemot 20 timmar i veckan. Hon får svara på frågor och göra ett test som handlar om impulskontroll och belöningar. Trots att hon spelar mycket tycks hon inte uppvisa de osunda mönster som spelberoende personer gör.

20 timmar är inte längre mycket

Här tycks man i Vetenskapens värld dra relativt stora växlar på att det går att spela så mycket som 20 timmar i veckan, men ändå inte visa tecken på att utveckla ett spelberoende. Man belyser visserligen en mycket viktig poäng, hur viktigt det är att skilja på ett stort spelintresse och spelberoende. Det går att spela mycket utan att få problem och utan att tappa kontrollen.

Samtidigt är 20 timmar datorspel i veckan långt ifrån ovanligt idag. Statens Medieråd rapporterar att så många som 45 % av killarna i åldern 13-16 spelar i den omfattningen eller mer och i min egen studie från 2013 var 26 timmar i veckan genomsnitt bland de 429 onlinespelare som deltog.

Ungar och medier 2015, Statens Medieråd

Ungar och medier 2015, Statens Medieråd

 
Det är bra att SVT hjälper till att motverka moralpanik och överdrifter om riskerna med datorspel. Men är det inte lite märkligt att avsnittet om spelberoende utgår från laboratorieresultat hos en genomsnittlig spelare utan problem? När spelproblematik tas upp i media blir debatten ofta polariserad till en argumentation för eller emot datorspel och vi missar att lyssna på de som faktiskt brottas med problemen.

”They spend so much time debating whether it’s a real addiction or not, that they forget to ask us how we feel.” Minns jag från ett forum där spelare delade erfarenheter med varandra.

Färre än en procent blir beroende

Mark Griffiths, professor i psykologi och framstående inom beroendeforskning, får avsluta inslaget om spelberoende. Även han betonar vikten av att skilja på omfattande spelande och spelberoende. Han uppskattar sedan att andelen spelberoende personer förmodligen är mindre än 1% av befolkningen, och syftar då på personer som lägger nästan all vaken tid på spelet och försummar resten av livet.

Datorspel för lärande och utveckling?

Sist i programmet lyfter man fram att det numera forskas mycket på datorspelandets positiva effekter och möjligheten att dra nytta av spelen i olika sammanhang.

Vi får följa med när kirurgen visar sitt spel ”Underground”. Spelet tar plats i ett grottsystem och din uppgift är att rädda en ensam liten flicka. Med hjälp av specialutrustade handkontroller används Underground för att kirurger ska träna upp sina färdigheter inom titthålskirurgi. Det visade sig nämligen att läkare som växt upp med datorspel var bättre än andra på just titthålskirurgi och med hjälp av det anpassade spelet får man möjlighet att träna, på ett sätt som ligger närmare kirurgens verkliga utmaningar.

kirurgspel

Datorspel tränar visuell uppfattningsförmåga

Ett annat exempel på datorspel och träning av färdigheter tar avstamp i fynd gjorda av Daphne Bavelier, forskare inom neurovetenskap. I hennes experiment visade sig datorspelare ha bättre visuell uppfattningsförmåga än icke-spelare. De kunde helt enkelt hålla kolla på fler föremål samtidigt. Actionspelen kräver att man hela tiden skiftar mellan ”specifik fokus” på detaljer och ”generell fokus” på omgivningarna. Genom denna krävande uppgift tränar spelaren upp förmågan att bearbeta synintryck.

Datorspel håller hjärnan i trim

Adam Gazzale professor i neurologi, har ägnat sig åt forskning kring datorspelens potential för äldre. I en studie fick äldre personer ägna 12 timmar i veckan åt ett bilspel som kräver att spelaren har koll på flera saker samtidigt. Försökspersonernas förmåga att hantera spelets krav förbättrades markant. Vidare kunde man se att personerna utvecklade färdigheter som syntes även utanför spelet. Förbättringar kunde ses i personernas koncentrationsförmåga, simultankapacitet och arbetsminne (förmågan att hålla flera saker i huvudet samtidigt). Gazzale går så långt som att säga att läkare i framtiden kanske kan skriva ut datorspel som terapi!

spelföräldre

Lärdomar från spelandet online

Det finns stor anledning att se hoppfullt på en framtid med bättre och bättre datorspel. Vi vill också betona att det inte finns någon motsättning mellan spelens positiva effekter och de problem en del upplever med sitt spelande. Tvärtom har vi funnit det hjälpsamt att i mötet med datorspelare reflektera kring de lärdomar man gjort online. Många gånger finner man mod för att ta sig an utmaningarna i livet utanför när man inser att tiden i spelen inte varit bortkastad!

Dela det här

 
 
Om författaren

Oskar Foldevi

Leg. Psykolog som specialiserat sig på digitala livsstilar och spelvanor. Arbetar med utbildning och samtal i Reconnect och som terapeut vid Game Overs behandlingshem för spelberoende.